Teamredo

Direktlänk till inlägg 28 december 2009

Om Mariah

Av Mariah Andersson - 28 december 2009 17:28

Mariah & Hunden

 

 

 


070-389 76 86

 

mariah_chili@hotmail.com

 

Jag heter Mariah Andersson och är född fredagen den 13:e juli 1984. Jag är uppfödd på en liten ekologisk mjölkgård utanför Enköping som mina föräldrar driver. Mina föräldrar har sagt att jag från 4 års ålder börjat tjata om att få en hund. Efter två års tjatande så bestämde mina föräldrar sig för att köpa en gårdshund, valet föll på en Västgötaspets från Tallåsen. Lilla Conrad var en riktigt bra vallhund som aldrig vek undan från ilskna amkor men tyvärr inte lika bra med barn. Han och jag kom inte överens då han tyckte att han var över mig i rang och mina föräldrar var inte tillräckligt insatta i hundträning för att förstå att man bör göra något åt det. Där någonstans grundades min längtan att få träna hundar. I 9 år framöver gick min djurträning åt att lära mina får Ullis och Marie diverse konster och jag var ofta ute på promenader med mina fina får. Även våra grisar, och till mammas skräck, även tjurarna skulle tränas. Jag kommer så väl ihåg min fina tjurkalv Ferdinand som jag lärde att buga så jag kunde hoppa upp på hans rygg och rida omkring på honom. När han blev stor gick han till slakt och jag var otröstlig.

När jag var 14 år gammal fick jag äntligen en egen hund som jag skulle ha huvudansvaret för. Efter 9 års tjatande så tyckte mina föräldrar att jag var mogen nog att få ta ansvar för en hund och vi tittade i lokaltidningen, se där blandrasvalpar! Vi åkte iväg och tittade. Det fanns två valpar kvar, från två kullar. En gul valp, golden/tollare, som var framåt och glad. Och så fanns det en svart valp, golden/collie, som satt i ett hörn och väntade lite innan han gick fram. Självklart valde vi den lite mer reserverade valpen, han skulle nog gå bättre ihop med Conrad som nog inte skulle gilla en vild och galen valp. Tänk så lite man kunde! Jaja, jag fick vad jag förtjänade, min lilla Chili var en rädd valp. Vid ½år ålder var han så rädd att han kunde få panik på promenader om han såg ett grässtrå eller liknande som såg konstigt ut. Han började skaka, svansen mellan benen, kunde kissa på sig och flydde. Där någonstans funderade man ett kort ögonblick på att det bästa kanske vore att låta honom få somna, han hade inte ett bra liv! Men skam den som ger sig, jag skulle klara detta! Och där börjades Chilis rehabilitering. 6 timmar om dagen, varje dag under ett år tränade jag och Chili, allt från fåniga konster till att kunna slappna av på en parkbänk i staden. Tack mamma som satt och skjutsade in mig så jag kunde sitta i timmar och vänta tills Chili blev så trött att han somnade och inte orkade vara rädd längre! Att hunden aldrig ska ha koppel på sig var en självklarhet för mig i Chilis träning. Han skulle lita på mig och det ska inte vara ett snöre runt halsen som gör att han stannar hos mig. När Chili var dryga året så anmälde vi oss till en agilitykurs då jag hade blivit rekommenderad det då det kan höja självförtroende hos hundar. Chili var en liten stjärna, smet många gånger och kikade vad de andra människorna bjöd sina hundar på. Tack gode gud att han älskar mat! Sista träningstillfället var KM och där glänste Chili, vi vann och slog mina instruktörer, som bland annat var Sanna som kommer nämnas många gånger på denna hemsida! Vi började tävla och det gick väldigt bra. Agilitysporten har utvecklats mycket men att ha en följsam hund som var säker på hinder för 9 år sedan gjorde att man ofta placerade sig. På tävlingarna träffade jag familjen Rilfalk som behövde omplacera sin lapska vallhund Fanny som inte trivdes i deras stora hundflock. Plötsligt hade jag två tävlingshundar i agility. Genom åren har jag tävlat ungdoms- SM och stora SM med mina två hundar och det har gått bra. 2003 kom vi 10:a i lag på SM i agility, med laget ”Vi kommer i mål imorgon”. Det förklarar lite om hur snabbt mina hundar gick, i jämförelse med alla border collie och liknande snabba hundar.

Från vänster: Fanny, Redo, Chili och Lukas

  

 

Chili fick tävla i lydnad och även gå en kurs i vallning. Vallningsintresset har alltid varit stort för mig ända sen jag såg Wernestad, som tävlat nöt-SM flera år, valla med sina border collies och tanken om en border collie väcktes. Viveka och Anders Wernestad hjälpte mig att hitta en border collie från mjuka linjer som skulle valla men även klara att jobba med lite annat, alltså inte för mycket vilja eller eye. Valet föll på en bc från Lantis Hadar och Finn-vallens Mate. Jag fick en alldeles fantastisk Minus. Livet med Minus var underbart. Fruktansvärt lätt hund att träna i allt, dock inte agility som vi lät bli. Han blev godkänd vallhund vid knappt 1½ år ålder, min första egna vallhund! Lite på kul tävlade vi även i lydnad och tränade spår. Han vann ungdoms SM i lydnad, klass II, 2 år gammal. Ett par månader senare kom smällen! Han skadade sig hemma på gården efter ett vallningspass. In till veterinären, han hade slitit av korsbandet. Han genomgick en korsbandsoperation. Där konstaterades att hans bakre korsband fanns inte, främre korsbandet hängde i en liten tråd. Antingen hade han slitit av det bakre korsbandet långt tidigare så kroppen hade kunnat ta hand om alla rester eller så var han född utan. Han hade aldrig varit halt så han var nog född utan. Efter 1 vecka så svullnade hela knät och in till veterinären igen, det hade gått sönder igen. En operation till. Lång rehabilitering som inte riktigt gick som den skulle. Domen kom på Strömsholm djursjukhus där veterinären sa att man kunde försöka operera igen men sannolikheten att han skulle få valla var obefintlig, han hade redan fått artros i båda knäna. Förtvivlat började jag sökandet efter ny hund. Skaffade jag mig inte en ny hund snabbt så skulle jag kanske aldrig orka. Jag var förtvivlad. Minus som hade gått i koppel i månader fick plötsligt leka, valla och spåra varje dag, på tre ben. Han skulle få en lycklig sista tid! Han fick somna in skärtorsdagen 2006

  

 

Lite impulsshopping blev det nu när jag skulle köpa mig en ny hund. Jag ville inte ha en till border collie, ingen skulle kunna vara lika bra som Minus och det skulle vara orättvist mot den nya att alltid bli jämförd. Jag tänkte alltså inte hålla på med vallning utan ville börja tävla i bruks. Jag funderade på malinois men en kompis övertalade mig: ”Dom är galna, varför köper du dig inte en kelpie?”

 

Världens bästa Chili fick somna in i februari 2009. Alla som någonsin träffat Chili vet hur speciell han var. Jag har honom att tacka för allt, för den jag är idag!

 

      

  

Annars då, vem är jag förutom mina hundar. Inte mycket skulle nog min familj säga! Jag bor i Enköping i en bostadsrätt men är hemma på gården så ofta jag hinner. Jag jobbar som djursjukskötare på Ultuna Universitetsdjursjukhus. Jag har hittat mitt drömjobb!

På fritiden arbetar jag även som hundinstruktör på Enköpings Brukshundklubb, i allt från valpkurser till tävlingskurser. Att på en kurs träffa engagerade människor och att få hjälpa dem med deras hundar är oerhört utvecklande!

Jag har även startat eget företag Mariah & Hunden som hundinstruktör och håller kurser antingen privat eller i grupp. Hör av er för mer information!!!

 
 
Jill

Jill

14 februari 2010 07:58

Fäller en tår, för jag känner verkligen hur MYCKET du älskar dina hundar!!
Så fint skrivet!!

http://hundarnaojill.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mariah Andersson - 9 juni 2014 13:29

  Vi har haft en härlig helg på Enköpings Brukshundklubb när årets Treklubbars-tävling mot Strängnäs BK och Eskilstuna BK gick av stapeln. Redo fick tävla i elitbrukset och Tur fick debutera i lydnadsklass I   .     Tureliten  . Vi fick li...

Av Mariah Andersson - 31 maj 2014 12:49

Idag har jag och Redo tävlat elitlydnad igen. Domarna var Marita Neteborn och Cecilia Lundgren. Idag var det hård bedömning - HÅRD!!!!!!!! Skulle vilja säga att domarna vässade formen att hitta fel inför SM   . Dom dömde HÅRT men rättvist och det ä...

Av Mariah Andersson - 27 maj 2014 22:53

Ikväll har jag och Redo tävlat Elitlydnad i Surahammar. En annorlunda tävling - jag har aldrig gråtit under en tävling tidigare men det gjorde jag ikväll    Vi började med sittande i grupp. Efter halva momentet så hörde jag att det gnällde ute på...

Av Mariah Andersson - 27 april 2014 20:27

Från fredag till söndag har jag och grabbarna varit på läger i barmarksdrag i Strängnäs för Britta Agardh och Birgitta Hoflin. Vi har verkligen nördat ner oss i fysträningens underbara värld.   Vilket fantastiskt läger!!!!!!!!!!! Jag har nog säl...

Av Mariah Andersson - 21 april 2014 20:21

Ja, att hitta balansen i livet är inte alltid lätt! Balans mellan arbetet, hundarnas fysträning och lydnadsträning, bruksträningen och att ta hand om sig själv! Att orka engagera sig fullt ut i alla delar. Om man dessutom blandar in en ung malle i le...

Skapa flashcards